ps. I love you mami!
sitter och skriver med en gammal kompis på msn. hon skriver att hon tycker att jag är grym som har flyttat så långt ifrån familj och vänner och byggt upp ett helt nytt liv här. det gör att jag reflekterar lite över det. mestadels är det skönt att få en riktig chans att börja om på nytt, men ibland är det extremt jobbigt också. som idag, jag är ju sjuk och ringde till mammsen och bölade (jag är ingen vekling men börjar alltid gråta när jag spyr). i såna stunder vill jag vara nära mami. bara låta henne bädda ner mig, badda mig i pannan med en blöt handduk och göra varm nyponsoppa. men verkligheten är att hon i fysisk form är 22 mil bort fastän hon låter så nära i telefon. surt. bara att bita ihop.
nu ska jag se på filmen ps. I love you! har ni inte sett den? se den! jag har sett den tre gånger senaste dygnet. bölat varje gång..
