waiting on the world to change

helgen har varit mestadels mysig men även haft några stunder av bakomliggande irritation som legat och gruvat. vi har iallafall promenerat en massa runt om i norrköping, shoppat lite, badat/åkt rutschbanor,ätit och druckit gott. vi har även hunnit med att konstaterat att melodifestivalen inte är det som den förut var (vilket betyder att vi börjar bli gamla..) samt flöderar vissa envisa påståenden om att jag skulle snarka rätt kraftigt. jag förnekar givitvis detta och skyller på att jag andas väldigt högt plus att jag är lite snuvig.

om ovanstående påståenden stämmer så kan det få förödande konsekvenser för mina medmänniskor. jag har nämligen en förmåga att somna på offentliga platser såsom bussar och tåg. tänk om jag lägger mig och snarkar? hur fan vet man om man har gjort det? slumrade till i bussen norrköping-örebro och försökte efter uppvakandet att studera människorna runt omkring huruvida de gav några sorts tecken på att jag hade gett ifrån mig snarkliknande ljud.  dock var detta svårt då alla bussmänniskor har en tendens att envist kolla ut igenom fönstret samt spela ointresserade av sina medmänniskor. vilket de kanske är, det är kanske bara jag som är nyfiken i en strut och tjuvtittar på mina medpassagerare så fort tillfälle ges.

som den världssångerska jag är så har jag gått och nunnat på black velvet & welcome to the djungel hela helgen, extremt grymma låtar .


Bild: Turkiet 2008, jag är tyst & ful när jag sover