waiting on the world to change

Hej alla glada! Här sitter jag en lördagskväll i februari och trycker på lite tangenter. Igår så var jag på personalfest och hade det mycket trevligt. Glömde tyvärr kameran hemma så det blir inga bilder för er. Kanske är tur det! Idag var det mycket tungt att jobba och det blev inte lättare av att jag försov mig i morse. Jag hatar när man måste stressa iväg och alla vanliga rutiner faller bort. En eloge till mig själv dock som lyckades med konsten att stänga av tre väckarklockor utan att vakna. Jag kommer inte ens ihåg att jag har stängt av dem vilket är märkligt med tanke på att en väckarklocka var så långt bort att jag var tvungen att resa mig upp. Mycket märkligt! Men jag har väl en mamma som håller reda på mig så det blev ingen större kris!

Ursäkta mig men var det någon därute som såg på melodifestivalen tidigare ikväll? Annika kom hit över lite grönsaksdippning, ramlösadrickande och soffhängande. Med förväntan ville vi höra lite bra schlagerlåtar. Men icke. Nästintill värdelös omgång. Men jag blir alltid lika tagen när människor blir så glada som den där dunka-mig-gul-och-blå Frida kände i kroppen när hon gick direkt till final med sin minst sagt uppiggande låt! Men om jag ska vara brutalt ärlig så var det enbart Luuk och  Björn Gustafsson som fick oss att inte sappa över efter den något glesa startfältet.

Morgondagens alla planer är än så länge inte spikade utan innehåller just nu bara gymmet, räkningsbetalning och två-minuters-shopping. Skulle vara kul att ta en saftig promenad med stavarna också med mina kära vänner Denise och Rosanna. Jag tog min debut som stavninggående tidigare i veckan och jag måste säga att jag tyckte det var lite småkul. Känns som mycket mer effektiv träning än att gå utan stavar vilket det är. Sen att man får skämmas lite på bussresan till sköndal det får man helt enkelt ta. Men nu måste jag rusa.. Hejdå!