waiting on the world to change

Senaste tiden har varit väldigt konstig och snurrig. På ett bra sätt.  I söndags så åkte jag ut till Saras landställe och bara degade och njöt av solen. Åkte båt gjorde vi också, fiskade, och kollade på dom söta kycklingarna och kalvarna. Och vallat får har vi tamigtusan också gjort! En upplevelse i sig. Sen tryckte vi i oss massa onyttigheter som kladdkaka, chips och lax. På måndagen så regnande det och då var det inte lika kul. Bestämde mig för att ta tåget hem till Stockholm eftersom jag kände att det finns för mycket saker som jag behöver göra som bara ligger och väntar på mig. Tågresan hem till Stockholm gick väldigt smidig och jag måste då säga att jag älskar att åka tåg. Man hinner fundera så mycket och lyssna på bra musik. Sådant som man inte alltid hinner annars. Och man blir lycklig när man ser Stockholms vatten igen. En trygghet. Här hör jag hemma.

Idag så har jag först lunchat med mina tjejer. Sushi, inte helt fel! Smällde i mig rejält med fiskbitar eftersom jag visste vad som väntade mig på kvällen. Och här kommer anledningen till att jag valde att skriva det här inlägget. Jag måste få vara stolt över mig själv, jag har varit ute och sprungit. Om ni känner mig så vet ni hur mycket jag faktiskt hatar (milt sagt) att springa. Men jag tog mig runt det där förbannade varvet runt Haga-parken och fick faktiskt beröm av min bror och hans flickvän eftersom jag orkade så pass mycket eftersom jag aldrig någonsin springer. Jag tog det på ren vilja. Någon kondition finns inte i min nikotinberoende kropp längre. Otroligt skönt att bara falla ner i soffan efter en lång dusch och vara så otroligt nöjd med sig själv. Efter en smaskig middag innehållande tzatziki, ris, kyckling och lite allsång så bestämde jag mig för att dra mot Tyresö igen. Nu sitter jag här, och är öm i varje muskel i hela min kropp. Känns mycket bra!

Dom kommande dagarna väntar jobb och Elins födelsedag! Mycket trevligt! Och på lördag väntas utgång med Veronica!! Något att se fram emot. Hoppas helgen bjuder på lite romantik också. Man kan ju alltid hoppas.

Pussochkram!