nobody said it was easy
alla som känner mig vet att J. just nu är på andra sidan jorden och har varit det i exakt en månad idag faktiskt.
förhoppningsvis kommer han hem lagom till jul så att vi kan möta julen, med allt vad det innebär, tillsammans. gör han inte det så är det så. då kommer han i juni och det är ju såklart lite mer jobbigt. men jag försöker att inte ha några förväntningar utan att istället vara glad i det lilla. han skickar små korta söta mail till mig nästintill varje dag och det värmer såklart om hjärtat. samtidigt så är det ju hans närvaro och närhet som jag saknar mest och det suger ju såklart att han inte kan ge det till mig just nu. men that's life. det finns så mycket värre saker som försvårar livet.
krävs det att döden rycker en människa från denna jord på tok för tidigt för att man ska inse vad ens nära betyder? jag började denna dag med att väckas av min ljuvliga telefon (något som inte sandro uppskattade lika mycket..). min mamma var i luren och gav mig nyheterna som jag önskar jag aldrig fick. det är oerhört sorgligt, och jag tänker verkligen på dig älskade gamla vän och hela din familj. jag vill bara hem och krama mina föräldrar nu och säga hur mycket de betyder för mig. jag skulle inte klara en endaste liten dag utan dem. som tur är så ska jag till sthlm nästa vecka och kan göra detta möjligt.
Vila i frid.
