waiting on the world to change

Livet känns väldigt tungt just nu. Augusti 2008 som skulle vara nyckeln till att lämna Stockholm och börja plugga på annan ort har helt plötsligt tappat sin mening. Jag har precis suttit och räknat ut mina betyg och märkt att jag har värdelösa betyg. Det kommer inte gå. Men jag vill så gärna att det ska gå. Jag vill lämna Stockholm och se någonting nytt. Jag vill lämna vissa människor bakom mig och istället möta nya människor med andra egenskaper&erfarenheter. Jag vill så gärna. Jag vill kunna bli klar så jag kan ut och hjälpa människor men just nu tvivlar jag så starkt på mig själv. Jag önskar jag kunde berätta mer om vad som har hänt. Men jag vågar inte, med rädsla för vilka som läser den här bloggen.

Körkortet gör mig bara ledsen. Jag vill så gärna ta den där lappen men allt verkar gå emot mig just nu. Jag klarade teorin för snart en månad sen men jag har inte kommit någonvart. Det går bara inte. Vissa omständigheter i min familj har gjort att det helt enkelt inte går. Än igen önskade jag att jag kunde berätta mer men det är för privat.

Andra människor i min närhet har så höga tankar om mig. De tror att jag utan tvekan kommer in på första bästa skola som faller mig i smaken. Vissa tror att jag t.o.m. har så pass höga betyg att jag skulle kunna plugga här i Stockholm. När det kommer till körkortet så tror alla att jag inom en månad kommer ha lappen om jag bara tar några lektioner. Allvarligt. Jag har kört en halvtimma sedan september. Det är inte särskilt svårt men för att klara av att ta ett körkort så måste man ha körvana. Och jag kommer inte våga sätta mig och köra upp om jag inte känner att jag kommer klara det. Jag klarar inte av ännu ett misslyckande. Då går jag sönder. Mer än jag redan har gjort.