waiting on the world to change

Jahapp, det var visst streptokocker som jag hade i min hals. Gud så mysigt. Min doktor var extremt skum. Han sa iofs en klok sak när jag skulle gå "kom ihåg nu unga flicka, inget kyssnade för dig på några dagar nu, höhö". Annars var han som sagt extremt skum. Han glömde bort mina öron hela tiden fast jag påpekade att jag hade ont där? Han frågade inte de vanliga frågorna? Och han var allmänt virrig? Sen hade han tre paket viagra som låg bredvid hans telefon på skrivbordet som jag inte kunde släppa blicken ifrån. Var han en sån där duracell kanin privat?

Nu till nästa bekymmer. Jag kan inte svälja tabletter. Eller jag kan, men har extremt svårt för det. Att svälja en alvedon kan liknas som en kamp mot döden för mig. Och streptokocker behandlas ju med pencillin vilket betyder stoooooora tabletter. Hade varken pengar eller lust att lägga ut 900 spänn på flytande pencillin så därför tog jag mig i kragen och bestämde mig för att bli en stor flicka som kunde svälja tabletter. Gjorde som den skumma doktorn föreslog, jag svalde med youghurt och banan. Var ingen höjdare. Som det mattesnille jag är har jag precis räknat ut att det är 29 dagar kvar tills min medicinkur är över!

Nu ska jag äta upp min banan,och sen ta en promenad bort till min gamla lägenhet där det ligger två veckors post och väntar på mig. Räknar med ni kommer följa min kamp mot streptokockerna och att när jag loggar in här nästa gång så finns det massvis med 'krya på dig' hälsningar som väntar. Är det fler än två så gör jag vågen och springer naken i studentkorridoren.