waiting on the world to change

Hej kompisar! Tänk att vi går in i december månad imorgon. Känns inte det väldigt konstigt? Har inte tiden gått väldigt fort på sista tiden? Eller är det bara jag som inte hänger med?

Helgen har jag spenderat med min mamma som har varit här på besök sedan i fredags. För typ första gången någonsin har jag sovit 11 timmar/natten hela två dagar i rad. Vilken lyx!! Hela dagen igår var vi ute på stan här i Örebro och julhandlade. Mycket mysigt. Nu har hon åkt vilket känns lite tråkigt men antagligen så kommer vi ses redan om några dagar igen så jag kommer överleva.

Klassfesten i onsdags var grymt rolig. Jag var glad. Och extremt otorr i halsen. Det finns verkligen människor här i Örebro som får mig att må så jäkla bra! Det är skönt. För annars så skulle nog saknaden efter alla därhemma ta över och jag skulle förvandlas till en emo. En svartklädd emo. Inget fel med det men det är då inte riktigt min stil.

Denise sitter fast i Thailand vilket såklart gör mig lite ledsen i hjärtat. Har verkligen gått och räknat dagar tills hon skulle komma hem och nu lever jag i ovisshet. Vet dock att det inte går någon nöd på henne därborta eftersom hon super som aldrig förr.

Som vanligt så grubblar jag som jag alltid har gjort och alltid kommer att göra. På saker som människor som jag tycker om går igenom. Det är svårt att försöka hitta de rätta orden när det inte finns några ord som kan lindra den smärtan som de går igenom. Livet har en förmåga att vara så ofattbart orättvist och omänskligt ibland.

Ens egna problem som man tycker har varit så stora blir på några få sekunder extremt små. Kanske handlar allting om att uppskatta allt det man har. Istället för att fokusera på det man inte har och de förutsättningar man har fått.

Nu har jag landat i gamla goa trollbäcken. Hemresan gick finemang. Åkte hem med en klasskompis. Han somnade fem minuter efter påstigning så jag tog över hans dator en smula. Där hittade jag den totalt grymma filmen The Lion King som jag började titta på. Helt grym! Satt och diggade till låtarna med högsta volym. Kommer ihåg hur rädd jag var när jag kollade på den som liten plutt och aldrig vågade se på fighting scenerna (ja, jag vet.. jag var en feg jävel!) Scar ger mig fortfarande gåshud men den här gången vågade jag iallafall kolla klart på filmen.

Träffade en gammal klasskompis ifrån mellanstadiet vid Gullmarsplan. Har inte träffat honom sedan vi slutade nian tillsammans. Grymt kul och vi babblade på i 190.

Min syster är en duktig plutt och har fått ett jättegrymt jobberbjudande! Funderar på att åka upp efter jobbet och överaska henne med lite blommor och choklad. Det är tanken som räknas. Ja juste, jag jobbar imorgon. 8-15.15 med massa mysiga skrika barn. Nejdå de är ett par gulliga små skitar. Dock är vissa i trotsålder så man måste säga till sig själv de tre små magiska orden i varje diskussion. Tålamod,tålamod och tålamod.

Nu ska jag ta ett varmt skumbad! Gäller att njuta av badkar när det finns tillgänligt. Hej hopp!

Igår lyssnade jag på julmusik. Idag är det Per Gessle. Det går fort ibland.

Efter sista lektionen idag så frågade jag en klasskompis om vi skulle ta en promenad hem eftersom det var hyfsat bra väder och skönt att rensa huvudet lite. Så vi började gå. Det började snöa. Jag vart lite glad. Men självklart ska det börja blåsa som ett helvete också. Och självklart har jag motvind i typ 30 minuter. Och gå i typ snöstort var fan illa nog.Jag och min kompis skiljs åt och jag fortsätter min vandring hem. Vad gör jag då när jag går förbi alla porriga byggare som jobbar längst vägen? Vad är det man inte ska göra när man får ögonkontakt med en porrig människa? Halka. Vad gör jag? Jag halkar.

Mobilen som jag pratade i flög typ 2 meter. Jag ger ifrån mig ett litet "aaah" innan jag hamnar rakt på rumpan. Byggarbetarna som stod fem meter stirrade ut mig med stora hysteriska leenden. Jag var ifrån platsen på fem röda. Jag ville bara sjunka igenom marken. Nu funderar jag på om det finns en annan väg att gå till skolan på. Så jag slipper gå förbi dem iallafall det närmaste året. Jag kommer nog alltid vara flickan som föll. Kuk.

Ante sitter just nu och skryter om att han fick knulla i sin smartbil på en festival i somras. Min fråga till är är: Vem fan vill ha sex i en smartbil?



På en festival dessutom. Där det kryllar av betydligt skönare ställen att ha sex på. Tält. Skogsdungar. Bakom bajamajor. Förutsättningarna för en bra plats finns ju där. Och sä väljer man en smartbil. Helt oförståligt. Bara ett val som Ante kan göra.

Jag har gruppredovisning imorgon. 45 fucking min ska vi stå där framme och babbla på om flyktingpolitikens historia. Senaste redovisningen så var jag nära på att spy innan av nervositet. Det hjälpte inte att Jimmie satt längst bak och jävlades med mig heller. Men jag klarade av det den gången så jag borde klara av det den här gången. Man kanske inte ska ta det för seriöst. Bara se det som att man framför sin fakta och sen är det bra. Jag gör det nog svårare än vad det är..

Torsdagkväll så åker jag hem till Stockholm. Jag hinner fan inte landa här innan jag åker igen. Känns lite halvtråkigt men så är det ibland.. Finns flera anledning till att jag åker hem.. Måste nog bli bättre på det efter nyår. Att försöka stanna här lite oftare. Man hinner ju inte riktigt lära känna alla fina människor..

Nej. Dags att göra lite varma mackor och förbereda redovisningen inför imorgon. Håll tummarna för mig vid ett-tiden imorgon.

Måste bara berätta om någonting sjukt som hände idag. Vad är det värsta som kan hända när man står i en hiss? Jo att den fastnar. Vad hände idag när jag stod i hissen påväg till skolan? Den fastnar!! Hahahaha
Jag fick först lite halvpanik och såg framför mig hur jag skulle dö i den trånga fula hissen. Sen kom jag på att jag borde ringa någon. Eller prova att trycka på alla knappar. Så jag tryckte som fan medans jag studerade väggarna i hissen i hopp om ett telefonnr. Utan lycka. Jag ringde min fastighetsskötare med gråten i halsen. Han kom dit. Men han kunde inte få ut mig. Så jag var tvungen att sitta där i 40 minuter.

Var jag själv i hissen? Nejdu. En kines som bor i mitt hyreshus var också närvarande. Till en början småskrattade vi lite. Sedan märkte jag hur hans andetag blev allt snabbare och kortare. Han förklarade lite lätt att han hade lite klaustrofobi. Vad fan svarar man på det? "Jobbigt läge"? Jag försökte lugna ner den söta lilla kinesen så gott jag kunde, genom att berätta vad jag lagade för kinamat häromdagen. Det funkade hyffsat bra faktiskt..

Medans vi satt fast där så kunde jag inte låta bli att bli lite förbannad. Varför fastnar man inte i en trång hiss med en snygg svettig upp-pumpad brandman nån gång? Det hade ju kunnat utveckla sig till något intressant.. Men jag fick sitta där med min lilla kines och efter fyrtio minuter kom vi ut i friheten igen, vilket var rätt skönt..

När jag kom hem tidigare ikväll så gick jag mot hissen med bestämda steg. Sen slog det mig att jag inte vågar åka den med rädsla för att fastna igen. Kommer jag utveckla en sån där grov hissfobi nu? Som förstör hela mitt liv?  Jag får återkomma på den punkten.. Äsch. Se det positiva! Jag kommer få snygg röv av att springa upp och ner i trappor! Alltid något..



Inte min hiss. Men det är en hiss iallafall.

Natten till idag var en av de värsta nätterna genom tiderna för min del. Fyra hela timmar tog det för mig att somna. När jag väl somnade så fick jag sova två timmar sedan var det bara att hoppa upp och gå till skolan. I skolan väntade en redovisning som jag tror gick galant.

Imorgon kan man säga att jag är ledig. Eller jag har inga föreläsningar och inga planerande möten med min studiegrupp. Dock måste jag plugga iallafall så att jag har någonting att framföra till min grupp på friday. Måste in till stadsbiblioteket bland annat. Sen har jag tvätt tid på eftermiddagen/kvällen och det ska bli så jävla nice. En överfylld tvättkorg samt sängkläder ska jag lyckas bränna av. Är inte så jävla spännande att tvätta men det är skönt när det är gjort och man slipper få ångest vid synen på tvättkorgen.

Jösses. Jag lever verkligen ett liv fyllt med glamour och galenskaper. Det blir verkligen tydligt när man roas av att skriva om tvätten på sin blogg. Men jäääääävlar vad dagarna försvinner fort. Får lite panik. Måste börja spåna lite på julklappar. Hitills är bra tre stycken inhandlade. Mer ska det bli...

Nu ska jag säga godnatt till mongot vid min sida på bilden.
My partner in crime på msn.

Håller på att skriva en uppgift om fallet Louise. En flicka med en otroligt tragisk berättelse bakom sig. Vid tio års ålder vart hon placerad hos sin pappa. En pappa som hade permissioner ifrån rättspsyk och som regelbundet missbrukade vilket givetvis fick konsekvenser för Louise. Under sex års tid levde hon med extremt dåliga levnadsvillkor. Boendet bestod av en husvagn och i bilar där hon fick hjälpa sin pappa att blanda kanyler. Pappan utnyttjade även flickan sexuellt under alla dessa år, något som han nu avtjänar ett straff för.

Självklart blir jag ledsen när man får läsa alla rapporter och artiklar om fallet Louise men mest av allt blir jag förbannad på att socialtjänsten inte har agerat. De har helt och hållet skitit i alla anmälningar ifrån skola och allmänheten om att flickan far illa. Polisen och skolan har stått maktlösa. En kvinna vid föreläsningen idag menade på att de var de enskilda tjänstemännens fel. Jag är inte beredd att hålla med. Jag anser att det är samhället bristande konstruktion som gör att detta sker. Flickan slussas runt bland olika system utan att någon tar ansvar för henne. Det som skrämmer mig är att det finns fler barn i dagens sverige som lever som Louise gjorde fram till sommaren 2006. Helt utan rättigheter och med föräldrar som inte har förmågan/möjligheten att ta hand om dem. Vem bär ansvaret för de barnen?

Sara på dalmål: Jag känner mig så dålig. Jag har inte hunnit plugga någonting i helgen..
Jag: Haha, inte jag heller. Jag har inte ens öppnat böckerna sedan i torsdags.
Sara: Fan vad jag älskar att prata med dig, du ligger alltid lika dåligt till som jag.. Det känns så mycket bättre.
Jag: Äsch. Vi klarar oss ju alltid. Vad är tisdag natt till för om inte att sista-minuten plugga?
Sara: Haha ja det är sant. Antagligen babblar vi oss ur situationen eller så glider vi på ett bananskal. Det är our thing.

Ibland är orden som inte blir sagda de ord som man allra mest skulle vilja höra.

Alltså. Jag kan inte röra mig. Jag är en för bra kock för mitt eget bästa för tillfället. Åt bulgur, chicken, tzatziki och fetaost med massa wokade grönsaker för typ en timma sen. Det var så jävla gott! Detta resulterade i att jag inte kunde sluta äta vilket i sin tur gör att jag ligger här med en jäsande smärta i magen. Fuck. Men gott var det. Längtar redan till min matlåda imorgon. Det är rätt illa när man börjar att se fram emot nästa mål mat man ska ta in.

Åkte hem till Stockholm i onsdags kväll. På torsdagen åt jag lunch med min mami för att sedan möta upp Mickis och Hugo i skärholmen. Trevligt som alltid att träffa Mickis och självklart lille Hugge. Sedan far jag "hem" för att svida om och åka med mina gamla päron till en barndomskompis som fyllde hela 20 år. Mycket trevligt. Åt kladdtårta vilket var mycket gottigott! Efter lite mat och vin för att stimulera min mage så mötte jag upp Elin och Sofia. Promenaddags! I typ 5 minusgrader och motvind. Såg ut som en tjackhora efter men det var ju en upplevelse också.

Fredagen så var jag och mami i Nacka Forum. Hade planer på att shoppa big times men hittade dessvärre inget som var värt att lägga pengar på. Åkte istället hem till Veronica. Mysigt. Åt chokladbollar. (FAN VAD JAG ÄTER HELA TIDEN!!) På kvällen drog jag hem till min favorit Milla. Där kollade vi på massa foton med hennes mamma och jag drack lite vin. Eller, jag måste ha fyllt på mitt glas rätt många gånger för jag vinglade in i dörren relativt tidigt in i natten. Lamt.

Lördagen spenderades mestadels sängliggandes på grund av en rejäl bakfylla. Beklagade mig inför min mamma som klappade mig i pannan och gick och köpte choklad till mig. Älskar när hon tröstar mig med godis. Kanske därför som jag har fått mina kvinnliga former. Eller fett. Eller former. Säg vad ni vill. Träffade även min bror och min syster en snabbis. Det var mys. Kvällen spenderades med Malin och Sofia och massa andra fyllegrisar på älskade haket Tjili! Ramlade in innanför dörren vid 5 på morgonen och råkade väcka mina föräldrar då jag tydligen hade ställt mig och sjungit lejonkungen tillsammans med min katt. Hahhaha. Fråga inte.

Söndagen började med att jag vaknade upp med världens ångest. Var tvungen att ge mig ut på en liten joggingtur för att dämpa ångesten. Det var mysigt. Fornudden runt. lilla varvet. Glöm att jag kör det stora varvet när jag är otränad. Nån jävla måtta får det vara. Hoppade in i duschen och mötte sedan upp Kim för lite skvaller vid viken. Och sedan hem för att bli matad och gullad med av min mor. Sen skjutsade pappa mig till tåget och sedan far jag hem till Örebro igen. På tåget "hem" så kollade jag och min vän på Rush Hour 3. Skön jävla rulle! Rush Hour kommer alltid vara förknippat med min barndomdskompis Ninni. Undra hur många gånger vi kollade på den första filmen måste vara över tio gånger eller något. Galet många iallafall!