waiting on the world to change

Nu är det dags att styra sina steg mot gymmet för lite konditionträning. Efter en hel jobbdag är jag allt annat än taggad men jag antar att det vänder så fort jag sätter min fot innanför glasdörrarna. Ciao!

Kryssningen är över och nu sitter jag framför den svåra uppgiften att försöka sammanfatta allting som hände på den där båten. Något som jag tror är omöjligt. Man måste helt enkelt ha varit där för att förstå det roliga i saker och ting. Så det blir ingen smaskig sammanfattning. Däremot blev det minnen som jag kommer att se tillbaka på med stora leenden en lång tid framöver. Helt enkelt en lyckad kryssning!

Jag är inte bara seg på att uppdatera den här bloggen utan även på att ladda över bilder och videos ifrån kryssningen.  Det kommer så småningom och till  mitt försvar kan jag säga att det fanns fler kameror på den resan. Tålamod mina vänner. Jag lovar att det är värt väntan. I mina smaskigheter på min Canon så finns bland annat vissa däckade personer(host, denise, host) och ett vackert otroligt lägligt hål i min väns svarta leggings (host, carro, host) det finns även hur många videos som helst på när jag och Carolina försöker härma Björn Gustafsson när han trollar men misslyckas gång på gång....

Här kommer ett smakprov..


  .. Min vackra fontän!

Morgondagen bjuder på först jobb på förskolan mellan 8.15- 16.15 och sen kryssning med mina absoluta favoriter! Nu ska jag gå och ladda kameran så jag får några saftiga bilder från kryssningen. Jag lovar att alla bilder kommer att läggas upp här.. Så häng kvar.

Welffen ringde tidigare ikväll och frågade om jag hade packat eller bestämt vad jag ska ha på mig. Carolina ska ha med sig en resväska på hjul. Har jag sagt att vi inte ens ska vara borta i 24 timmar?

Detta hände på gymmet idag:
Cyklade sammanlagt 2,2 mil
Styrketränade (biceps,triceps,bröst, rygg och mage)
Trampmaskin 7 minuter

BEHÖVER JAG SÄGA ATT JAG SVETTADES?!

Hej alla glada! Här sitter jag en lördagskväll i februari och trycker på lite tangenter. Igår så var jag på personalfest och hade det mycket trevligt. Glömde tyvärr kameran hemma så det blir inga bilder för er. Kanske är tur det! Idag var det mycket tungt att jobba och det blev inte lättare av att jag försov mig i morse. Jag hatar när man måste stressa iväg och alla vanliga rutiner faller bort. En eloge till mig själv dock som lyckades med konsten att stänga av tre väckarklockor utan att vakna. Jag kommer inte ens ihåg att jag har stängt av dem vilket är märkligt med tanke på att en väckarklocka var så långt bort att jag var tvungen att resa mig upp. Mycket märkligt! Men jag har väl en mamma som håller reda på mig så det blev ingen större kris!

Ursäkta mig men var det någon därute som såg på melodifestivalen tidigare ikväll? Annika kom hit över lite grönsaksdippning, ramlösadrickande och soffhängande. Med förväntan ville vi höra lite bra schlagerlåtar. Men icke. Nästintill värdelös omgång. Men jag blir alltid lika tagen när människor blir så glada som den där dunka-mig-gul-och-blå Frida kände i kroppen när hon gick direkt till final med sin minst sagt uppiggande låt! Men om jag ska vara brutalt ärlig så var det enbart Luuk och  Björn Gustafsson som fick oss att inte sappa över efter den något glesa startfältet.

Morgondagens alla planer är än så länge inte spikade utan innehåller just nu bara gymmet, räkningsbetalning och två-minuters-shopping. Skulle vara kul att ta en saftig promenad med stavarna också med mina kära vänner Denise och Rosanna. Jag tog min debut som stavninggående tidigare i veckan och jag måste säga att jag tyckte det var lite småkul. Känns som mycket mer effektiv träning än att gå utan stavar vilket det är. Sen att man får skämmas lite på bussresan till sköndal det får man helt enkelt ta. Men nu måste jag rusa.. Hejdå!

Har inget vettigt att säga. Jobbar på. Dagarna går. Idag fick jag en överaskning på posten som  jag beställde så sent som igår. Vet du vad det var Denise? One Tree Hill säsong 2!! Vad säger du om att ta en heldag på kommande lov och bara ligga och lata oss samtidigt som vi kikar igenom hela säsongen? Låter det som en bra idé?

Jag har blivit helt besatt av Stone Sour med låten ZZyzx Rd. Den är fanimig helt genialisk! Eller kanske inte. Men ändå så jävla bra. Det är lixom Foo Figheters - The pretender varning på den.. Idag hörde jag by the way en grym låt på bandit. Har dock tappat namnet. Det kommer snart. Eller kanske imorgon. Ska nog tacka för mig snart. Ska upp om 6 timmar. Fan vilket onödigt inlägg. Kanske dags att lägga ner bloggen....

Yogapasset gick inte riktigt som vi hade tänkt oss. Maria stod mest och flamsade medans jag och hennes syster Emily försökte göra vårt bästa. Den som säger att poweryoga är för latmaskar har så fel. Vi körde bara i 20-30 minuter men ändå så räckte det för att man skulle bli lite andfådd. Kanske säger mer om min otränade kropp än om hur jobbigt det var men iallafall.

Jag fick också ett positivt resultat på både vägningen och mätningen. Har gått ner på bröst, överarm och vader för den som bryr sig. Det känns bra att det går åt rätt håll även fast det är i små steg. Jag ska verkligen ge det nyttiga livet en ärlig chans innan jag provar på GI eller cambridge eller liknande. Och egentligen, varför har jag så bråttom?

Jag tror att jag håller på att bli helt galen. Jag blir helt däckad av alla tankar. Vill bara lägga mig ner och sova ut tills jag vaknar. Om jag går nu så får jag sova 8 timmar. Hejdå!

Idag är en dag som jag bara måste ta tag i saker som jag borde ha gjort för länge sedan. Mitt stora projektarbete ska lämnas in för första gången på fredag och jag känner mig inte alls klar med innehållet. Känns absolut inte bra det här. Skriver om ångest och har bara gjort en enda intervju med en kurator. Är det för lite för att presentera? Känns lite tamt.. Funderar på att gå in mer på Freud. Så några timmar av dagens timmar ska jag lägga på mitt projektarbete. Sedan ska jag hinna träna några timmar. Än en gång - Timmarna räcker inte till. Kanske för att jag är dum nog och sover bort halva dagen. Jag vet. Men jag har inte sovit ut på hela veckan. Söndag är min sovdag

Så vad ska ni göra idag? (se föregående inlägg..)

Nu tycker jag att varje människa som läser det här ska slå sig själva på näsan riktigt hårt. Ni är nämligen fasansfullt dåliga på att kommentera. Av drygt 50 läsare så är det kanske två-tre stycken som kommenterar. Det håller inte! Shape up nu för fan!

Aja baja!
Vilka är ni som läser?
Avslöja er..

Åh vad jag ibland önskar att det fanns någon människa där ute som kunde säga åt mig vad jag ska göra i vissa situationer. Någon som kunde ge mig svaren som inte jag kan ge mig själv. Missförstå mig inte nu. Jag mår hur bra som helst just nu. Men alla har vi våra problem som vi måste leva med. Och ibland blir det bara för mycket och man vill bara försvinna in i sig själv.

Har du någon gång känt att allting i livet handlar om vad människor tycker om dig? Om du exempelvis skaffar dig ett bra jobb så vill du gärna att så många som möjligt vet om det och gärna också om din feta lön som kommer varje månad. Om du har en bra och omtänksam pojkvän så vill du gärna att alla i din närhet får veta vilken bra pojkvän han är. Förstår du hur jag menar? Det är som att allting du gör, gör du för att människor ska bli avundsjuka på dig. Som att jag till exempel skaffar den där nya flashiga bilen bara för att jag vet att människor kommer stå med avundsjuka miner när jag vrålar förbi dem med den. Men när gjorde du egentligen någonting för din egen lycka? Utan att tänka på vad andra människor skulle tycka och tänka om dig..

Tjolahopp. Skolan har varit helt suverän. Möttes av lite småprat om vi kanske skulle smälla in en liten kryssning de närmaste veckorna och sedan gick småpratet över till färdiga planer. På torsdag nästa vecka åker vi (10-15 personer.) Det kommer bli great! Vi ska rocka gärnet. Jag ska slipa på lite nya dansmoves som likt de gamla kommer ta omvärlden med storm.

Efter skolan åkte vi och hämtade ut våra biljetter till vår studentskiva. Och nu känns det nära. 16 maj. Du kommer väl? Detta får man helt klart inte missa.

En av de sämsta nätter i hela mitt liv. Jag har inte sovit en blund utan istället legat och funderat. Såhär i efterhand så var det ett dåligt val. Hejdå. Dags att springa till bussen.

Tjenare! Idag har varit en mycket händelserik dag faktiskt. Första dagen på prakikplatsen men det känns inte riktigt som det eftersom jag jobbade där två dagar förra veckan. Men skönt att vara tillbaka. Vi gjorde en utflykt med 10 griniga små 04:or. Det var roligt tills de blev just griniga. Fick även erbjudande om att jobba där 4 dagar (heltid) på påsklovet. Och det sa jag ju självklart ja till då pengar är en vara som jag alltid lyckats bränna på något onödigt vis.
Vilket gör att jag aldrig har kvar pengarna till allt det nödvändiga.

Efter praktiken på förskolan så åkte jag till min kära vän Malin och färgade mitt hår. Hon går andra året på frisörutbildning och är jätteduktig. 180 kronor för en färgning tycker iallafall jag är ett riktigt kap! Så nu är man en blond bitch igen. Känns fint. Efter det åkte vi och fyllde på magen med lite kinesmat på Trollbäckens godaste kinesmatställe. Satt fint i kistan. När jag kom hem somnade jag två timmar i soffan framför något dåligt tvprogram och vaknade nu helt grinig och trött. Vill egentligen bara sova mer men då vet jag att jag kommer sova nada inatt.

Imorgon väntar praktik och sen direkt till Coop för att jobba fem timmar det vill säga till kl 21.15. Jag kommer vara mycket trött imorgon känner jag. Men jag är iallafall snygg i håret. Det är alltid något.


Bild: Annika och jag på Claras på annandag jul. Annika som har lämnat mig och åkt till London för en mysig liten weekend utan mig. Jag förstår inte hur hon tänker ibland. Jag bjuder iallafall på en porrig pose tillägnad Denise Rönnkvist....  

Pencillin tabletterna vill inte åka ner i halsen på mig. Jag kan inte svälja dem. Om vi spolar tillbaka bandet 10 år så möter ni Anna 8 år som sätter en jordnöt i fel strupe. Jag fick inte luft. Jag blev alldeles blå och frustrationen/rädslan växte när jag såg paniken i pappas ögon. Sedan dess har jag otroligt svårt att  svälja tabletter. Det är nämligen så att en liten del av all den känsla som jag kände den där dagen kommer tillbaka till mig. Rädslan. Jag vågar inte riktigt helt enkelt.

Om det här hade varit en vanlig lördagskväll så hade jag just nu lagt all fokus på att försöka vingla vackert.Men nu sitter jag här med sår över hela ansiktet. Men man ska inte vara bitter. Det finns något positivt med allt som händer. När jag väl går ut (om två helger) så kommer jag ha galet kul. Jag är väldigt dålig på att uppskatta det jag har eller det som händer. Som till exempel när jag stukar en fot. Jag tänker aldrig på att man har möjligheten att röra sig fritt med en helt fungerad fot. Inte förens den möjligheten försvinner.

Kort och gott. Man uppskattar inte riktigt det man har alla gånger. Alla vänner som får en att skratta. Familjemedlemmar som lägger en tröstande hand på ens axel eller kramar om en när man behöver det som mest. Fan nu börjar jag bli väldigt känslig här känner jag. Måste vara röda veckan som gör sig påmind igen. För innerst inne så är jag känslokall. Jag lovar.


Bild: Jag och Sara på Elins födelsedagsfest i somras. Tror att någon människa försöker poängtera att jag rökte mycket. Jag förnekar alla anklagelser som skulle ha ägt rum den kvällen. Allt var bara en jävligt lyckad kväll. Eller var den det? Jag kommer inte ihåg.. Jag var lite sommarberusad..

Klockan är 00:08. Jag sitter i vårdguidens telefonkö. Jag har gått runt hela dagen och inbillat mig själv att jag har fått hudcancer eller andra hudsjukdomar. Antagligen så är det bara ett infekterat jävla sår. Men under näsan? Allvarligt, det är vidrigt. Läste precis på vårdguidens hemsida att om man har sår i ansiktet som man tror är infekterade så ska man genast uppsöka en vårdcentral. Nu lade jag på luren när jag fick höra rösten om att jag var nummer 1 i telefonkön. Varför sitter jag och tar upp en plats när det kanske är folk som är i större behov av hjälp? Men det gör ju så ont.. och det läker ju inte.. En gång till vågar jag nog ringa. Spelar roll vad personen som svarar tycker om mig. Vi kommer ju aldrig träffats. Och det är väl bra om jag får bjuda han/hon på ett gott skratt. Jag försöker igen.

Update: Jag ringde! En gnällig kärring svarade som inte lät så road när jag försökte beskriva mitt lilla problem. Däremot fick jag ett råd som jag ska pröva under natten. Shit. Hela den här bloggen har blivit en dagbok mot min kamp mot mitt sår. Herregud. Det konstigaste är att besökarna ökar hela tiden. Vad fan är det för fel på er?